Lesbos 23-30 april 2011

Medverkande: Tony Svensson, Tomas Petersson, Christer Jonasson

Lördag 23/4

Resan började tidigt, redan halvfem var vi på väg, men efter ett par mil kunde resan slutat. En krock med ett rådjur slutade lyckligt för oss, men tyvärr riktigt illa för rådjuret. Var det ett dåligt omen för resan? Allt gick dock bra till Athen där vi hade flera timmar till Mythiliniflygets avgång. I lugn och ro stillade vi vår hunger med en hamburgare; allt för lugnt visade det sig när vi kom till säkerhetskontrollen och såg en lång lång kö. Klockan närmade sig avgångtiden med stormsteg och vi med små små steg mot kontrollen. Väl där slank jag och Thomas lätt igenom, men Tony – inte ens hans ärliga uppsyn hjälpte – allt skulle upp ur handbagaget, två stora objektiv, två kamerahus och diverse pryttlar. Det bar av med språng mot damen för biljettkontroll, som när hon såg oss sprang ut… för att stoppa bussen till planet. Det var tre lättade herrar som klev på bussen och lättnaden blev än större för Tony när han såg att det var ett propellerplan och kommenterade ”sådana lär kunna segelflyga”.  Utan segelflykt landade vi i Mythilini där hyrbilen stod framkörd och vi möttes av korttålärkans sångflykt utanför stationsbyggnaden.

Så sista biten till hotellet, en större villa i två våningar i en skrikig blå färg, belägen på lagom promenadavstånd till centrala PETRA. Vi handlade mat för frukost och lunch för några dagar, därefter en efterlängtad middag. På vägen till middagen hördes nästan varje kväll dvärguvens läte, även honans läte ibland. En kväll korsade två uvar vägen; uppskattat att se uven som sällan ses men ofta hörs.

Efter 18 timmar utan sömn sov vi gott…

Citronärlan gick i en liten pöl intill vägen.

Vi vaknade vid halvsextiden då Tomas stämde upp sin ljuva stämma och fick till svar en knackning i väggen från rummet intill – Oj! är det så lyhört.  – Hur har den stackaren upplevt natten med tanke på två-tre timmersågare som grannar?

Dagens första stopp blev Amfi-discot; ett område i anslutning till Petras hamn som fångar upp inkomna nattflyttare till ön. I hamnen satt en kungsfiskare på ett räcke och en blåtrast sjöng från en lyktstolpe. I sluttningen mot havet bl.a. medelhavsstenskvätta (svartstrupig), rödstrupig sångare och den karismatiske svarhakade sångaren i sin vita slokmustasch. Häcksparv och sydnäktergal hördes också.

På vägen till Salt Pans ett snabbstopp vid Raptor Point; inga rovfåglar men halsbandsflugsnappare och veckans enda klippnötväcka.

Vid Salt Pans var vadarna och ärlorna kvar liksom större flamingo. Alla arter kan inte nämnas här men vissa drar till sig mer uppmärksamhet t.ex. rödvingad vadarsvala som kunde studeras på nära håll och ägretthäger och silkeshäger samt skäggtärna och vitvingad tärna. Att se vitvingad tärna i sommardräkt i födosök är en verklig njutning för ögat vilket även kunde höras från Tonys kamera.

Inland Lake (även kallad Metochi Lake) en större damm omgärdad av vass och tät vegetation perfekt för sköldpaddor och grodor samt givetvis fåglar. En dvärgrördrom flög förbi och i en buske satt sex natthägrar. Två par mindre sumphöna visade sig då och då. Tony satt och inväntade bra fototillfällen och jag gick några hundra meter bort när plötsligt flera hundra grodor gav full hals - varför? Det visade sig att Tony i strävan att locka ut sumphönan spelat upp dess läte och som överraskande svar fick grodornas kör.

I vassarna hördes även trastsångare, sävsångare, cettisångare och eksångare. I luften sågs alltid tornseglare, ladusvalor och ibland enstaka rostgumpsvalor och alpseglare.

Vid ett stopp längs East River hördes, och i en hastig obs sågs, en mästersångare samt en betydligt bättre obs på rödhuvad törnskata.  Medelhavstruten var här talrik liksom över allt längs kusten, men även inåt land ganska vanlig. Ytterligare en trutart sågs under veckan.

Eksångaren var vanlig och satt ofta och sjöng längst inne i buskarna.

Vid Inland Lake huserade minst 2 par mindre sumphöna.
Här är honan som vågat sig fram ur vass och buskar.

Vattensköldpaddorna hade sitt eget paradis vid Inland Lake.

Dagens mål: Grand Canyon som var en canyon men knappast ”Grand”, ”Isabellakorsningen”, klostret Ipsilou och Faneromeni - Sigri. I canyonen hördes mellanspett, sågs och hördes rödstrupig sångare och masktörnskata, mycket fin obs av såväl hona som hanne. En kort obs av balkanflugsnappare med reservation för hybrid svartvit/halsband.

Grand Canyon ligger längs vägen mot Ipsilou och Sigri. Tyvärr hade inte den här tämligen allmäna stensparven anlänt.


Ipsilou kloster ligger högst uppe på en hög klippa omgiven av skog på ena sidan och stenskravel på den andra.

Här intogs dagens lunch som bestod av samma slag varje dag. Vitt bröd med fiskkonserver och pickelsgrönsaker samt oliver. Tony fördrog bläckfisk i stark tomatsås, jag sardiner i olja, Thomas båda sorterna plus tonfisk, dryck vatten och/eller Cola samt kexchoklad till efterrätt. En katt klarade denna dag disken av konserv-burkarna till glans.

West River är tidvis en flod, nu en smal å med dyiga stränder. Här fick vi se tjockfot vadarnas särling som kan vara ganska svår att upptäcka samt två överraskningar sandtärna och rödstrupig piplärka i sommardräkt, den senare kunde studeras på mycket nära håll. Åter till Inland Lake för att se mindre sumphöna; två par gick helt öppet på vattenväxter och plockade i sig småkryp. I Derby Shire kunde vi från vägkanten studera vitvingad tärna och skäggtärna på 10-20 meters håll med ett 50-tal bronsibisar och några silkeshägrar och rallhägrar i bakgrunden.

Så iväg till Achladeri för att ta en titt på krüpers nötväcka, trodde vi. Högstubben med boet var kvar och honan låg troligen på ägg. En skådare sa att hannen varit där på morgonen och slängt in frukosten till henne. Eftersom vi inte hade kunskap om nötväckans lunchvanor övervägde vi några oetiska möjligheter att få ut henne, men avstod då vi alla tre sett krüpers nötväcka tidigare och lät henne ruva i lugn och ro.

Vi fortsatte till Polichnitos, ett salinområde något mindre än Salt Pans, där antalet vadararter utökades med svartsnäppa, småsnäppa och spovsnäppa. På en tråd längs vägen sitter plötsligt en svarthuvad sparv, en verkligt grann fågel. På vägen hem stannade vi till vid Salt Pans; som vanligt mycket fågel som tidigare nämnts. Men denna kväll jagade också tre aftonfalkar och ca 30 rödvingade vadarsvalor. Det var en fröjd för ögat. 

Dagsregn frånsett några timmar på morgonen lade en viss sordin på stämningen. Vi åkte till Napidalen; en betad dalgång med stort lövinslag och olivhagar, perfekt för sångare och hopp om olivsångare.


Delar av den långsträckta Napidalen med byn Napi i bakgrunden.

Vi letade oss ut till Apothikes, en havslokal. Där stod vi under ett läckande tak av vass, byggt för skydd mot solen. Medelhavsliror sträckte hela tiden och även några scopolis liror och på några stenar vid en klippö stod ett antal toppskarvar. På stranden gick en och annan mindre strandpipare. Dagen slutade vid Salt Pans, alltid sevärt men inga nya arter.

Och så det där med förhållandet chaufför och kartläsare och Lesbos vägar. En dialog kunde gå till som följer;

Tony:  – Följ nu med på kartan!

Tomas:  – OK, vänster….höger….höger,

Tony:  – Nej nu är vi fel  igen, det liknar där vi körde fel tre gånger i fjol och den arga kärringen…

Tomas:  – Nej henne har vi kört förbi, de måste byggt om vägen,

Tony stannar  – Får jag se kartan; jamen för f-n du håller ju kartan upp och ner, nu måste vi vända!

Jag sitter lugnt där bak i vetskapen om att möjligheten till att komma helt vilse är omöjligt på en ö  med dess naturliga begränsningar. Till Tomas försvar måste tilläggas att han även hela tiden tittade efter fåglar längs vägen, en omöjlig kombination; kartan/fåglar.

Ormörnen spanade av lufthavet ovanför dalen.

Torsdag 28/4

Under ett kort stopp vid Amfidiscot kunde vi konstatera att ytterligare en  svarthuvad sparv anlänt. Vi fortsatte till kustvägen Molivos – Sikaminias, eller rättare,  en bättre kostig på bergets slutning mot havet. Vid ett par stopp sågs rostsparv, rödstrupig sångare och en flock sommargyllingar. När vi närmade oss Sikaminias ökade antalet medelhavstrutar och till synes ändlöst sträck av medelhavsliror och så dök den rödnäbbade truten upp. Tre stycken kunde studeras från en fantastiskt fin observationsplats; en klippa med ett kapell i hamnen. Sikaminias är ett litet fiskläger till synes utan allt för stor påverkan av turister

Från terrassen spanade vi på rödnäbbad trut m.m.

Dagen blev lite av en reprisdag med förhoppningen att någon av önskearterna typ biätare, olivsångare och eleonorafalken skulle dyka upp. Vädret gav dock ingen större förhoppning. Vi började vid Amfidiscot, där en flock flamingo kom flygande i morgonljuset mot det blå havet;  mycket effektfullt. I Grand Canyon fick vi se en rostsparv mycket fint och i Isabellakorsningen en sjungande gulgrå sparv, några isabellastenskvättor och en trädlärka i sångflykt och så den sista researten, en brun glada.

En vecka med intensiv skådning på minst 18 olika platser med 114 registrerade arter ger många intryck. Här har endast kunnat återges ett axplock. Vissa vanliga arter saknas. En person talade om att han sett en skatgök, då det slog mej att vi inte sett någon skata, kråka eller kaja, sådant är också något att tänka på.

Hur mycket kostade resan? Allt inräknat Björkenäs – Lesbos tur o retur ca 8700 kr/pers., inkl Ozouaperetif och vin/öl till maten. Eller räknat på 114 arter,  77,28/art. Hur var vädret? Övervägande en kall nordvästan men ett par dagar riktigt fint på gränsen till kortbyxor, ett par dagar riktigt blåsigt och kallt på gränsen till långkalsonger och så en dag regn. Men natur- och fågelupplevelserna uppväger till en fin resa. Tidpunkten för resan borde skjutits en á två veckor framåt. Vi saknade t.ex. biätare, trädnäktergal, olivsångare och eleonorafalk. Jag kan förstå att de dröjde med tanke på vädret.

Vid en jämförelse med SOF´s resebyrå  Avifauna  konstateras  att fördelarna klart överväger  om man kan ordna resan själv; resesällskap, friheten och halva priset uppväger väl något bättre luncher och hotell.

Jag glömde, resan hem gick utan intermezzo.

Text: Christer Jonasson

Bild och bildtext: Tony Svensson

Vill ni höra och se mer om Lesbos så kommer i höst (1:a måndagen i oktober) ett bildföredrag med mycket mera både information och bilder hos Karlskrona Ornitologiska Klubb.

Rostsparven visade sig ofta väldigt fint.


Även den rödhuvade var ibland på sitt allra soligaste humör.