Imse vimse spindel


Tillhör du de människor som vid åsynen av en spindel, vilt skrikande och till vettet skrämd, snabbt avlägsnar dig från dess närhet? I så fall är du långt ifrån ensam. Trots att i stort sett alla spindlar är helt ofarliga för människan så verkar ändå många ha en medfödd rädsla för dem. Vi berättar här lite om denna intressanta och spännande djurgrupp. Troligtvis blir ni inte botade ifrån era eventuella spindelfobier, men förhoppningsvis något mer förstående inför dessa små "krabaters" liv och leverne.


Inga fasettögon som insekterna

Spindlarna liknar insekterna i många avseenden, men det finns också många skillnader dem emellan. Vad är då utmärkande för en spindel? Spindeln har fler ben än insekten, nämligen 8 i jämförelse med insekternas 6. Benen har flera viktiga funktioner. De är bevuxna med två olika typer av hår, dels långa smala hår som känner av luftrörelser och ljud, dels mycket korta trubbiga hår som är öppna i toppen. De senare tar emot ämnen i luften och används för att kontrollera kvalitén på bytet och för att känna igen det motsatta könet. Spindeln har, i motsats till insekterna, inga fasettögon (ögon bestående av ett komplex av "småögon"), utan för det mesta  ungefär åtta frisittande ögon, vilka är utplacerade över framkroppen.


Sekret som stelnar

Längst bak sitter spindlarnas spinnkörtlar. De spinner inte trådar i egentlig mening, utan de utsöndrar ett sekret som stelnar när det kommer i kontakt med luft. Spindlarna får på detta sinnrika sätt trådarna till sina nät. Trådarna används också till bl.a. bon och kokonger. Många spindlar spinner också en långtråd, en s.k. marie tråd, som de använder som ett transportmedel när de ska förflytta sig längre sträckor. Spindeln sätter sig då på någon utskjutande gren eller liknande. Med vindens hjälp kan de sedan förflytta sig ganska långt, tack vare marietråden som fungerar både som vindfång och livlina.


Varierande jaktmetoder

Spindlarnas jaktmetoder varierar mellan de olika familjerna. Många fångar bytet i nät av växlande utseende, medan andra sitter stilla och utväntar sitt byte för att vid tillfälle överfalla och döda det. Spindeln för in överkäken i bytet och sprutar in ett förlamande gift. Sedan löses mjukdelarna upp av ett enzym, innan spindeln suger i sig den näringsrika vätskan. Spindlarna har ingen möjlighet att tugga utan är helt och hållet hänvisade till att suga i sig födan. Giftet hos de svenska spindlarna är inte farligt för människor. De giftigaste svenska spindlars "bett" kan jämföras med myggbett.

 

På närbilden av kärrspindeln syns tydligt att den har flera par ögon. Detta är en skillnad gentemot insekterna som har s.k. fasettögon.
 

Den välkända korsspindeln är en av våra giftigaste spindlar. När den i sällsynta fall "biter" människor, kan det ge upphov till rodnader och sveda, ungefär som vid ett insektsbett.
 

Det är formen på nätet som har gett namn åt hjulspindlarna. Själv sitter spindeln avvaktande i kanten av nätet i väntan på att något byte ska flyga in och fastna i de klibbiga trådarna.
Text: Mats Jonasson och Tony Svensson
Foto: Tony Svensson