Naturens eget apotek

I alla tider har människan nyttjat örter och bär för både föda, smaksättning och medicinalbruk. I modern tid har dock de flesta medicinalväxter ersatts med syntetiskt framställda läkemedel, vilka i de flesta fall är billigare att framställa. Många växter nyttjas ändå fortfarande, även i den traditionella medicinen. Vi berättar här lite om några vanliga medicinalväxter och ger lite tips till er som vill fördjupa er på egen hand.

Många av de växter som vi ser omkring oss under sommarhalvåret har använts, eller används fortfarande, som medicinalörter. Redan de gamla grekerna visste att nyttja medicinalväxter för sina syften. Ett mera tvivelaktigt exempel på växternas förträfflighet utgör odörten, vars extrakt användes vid avrättningar. Detta fick filosofen Sokrates erfara på sin yttersta dag år 399 f kr. Att odla sina egna örter är också något som människor gjort i flera tusen år. Man har t.ex. funnit att lin odlades redan för 6000 år sedan.

Insamling
De medicinskt verksamma beståndsdelarna är oftast koncentrerade till blomman, roten eller bladen. Det är ovanligt att hela växten är användbar ur medicinsk synpunkt, och därför skördar man bara de delar som är verksamma. Kvalitén och den medicinska effekten på de skördade växterna beror mycket på när och hur insamlingen går till. Det gäller att skörda växterna då de aktiva ämnena är som ymnigast. Ovanjordiska delar bör plockas då vädret är fint och torrt. Bladen bör plockas då de är relativt unga och späda, helst strax innan växten blommar. Blommor tas med fördel i början av blomningsperioden. Blommorna är mycket känsliga och bör behandlas försiktigt då de förlorar i kvalité om de trumlas och börjar att sava. Roten grävs vanligen upp i slutet av vegetationsperioden.

Torkning
Den vanligaste konserveringsmetoden är torkning och hur detta går till varierar lite  beroende på vad det är som ska torkas. Oftast är snabb torkning att föredra. Efter torkningen, vilken t.ex. går till som så att man sprider ut ett tunt lager av växtdelarna på en tidning, så smulas växtdelarna sönder till ett pulver. Pulvret går sedan lätt att lagra i plåt- eller papplådor med tätslutande lock. Lagringen spelar ganska stor roll på hur den medicinska verkan sedan blir. Fukt och dagsljus har en skadlig verkan och helst ska man inte lagra mer än vad man gör av med fram till nästa skörd.

För er som tycker att det verkar intressant med växtmedicin så rekommenderar vi att ni lånar eller köper någon av de böcker som finns i ämnet. Ett exempel på en bra bok är "Hälsoflora" utgiven av Nybloms förlag. Boken innehåller både recept och illustrationer på över 80 medicinalörter. Fråga gärna på biblioteket då det finns flera böcker som är bra.

Om ni ska använda någon av de örter som vi beskriver här så var försiktiga och rådfråga gärna läkare om ni är osäkra vad det gäller diagnos och behandling. Tilläggas bör också att man givetvis tar reda på vilka växter som är fridlysta.

För de många svenskar som sommar och höst brukar plocka bär och svamp är slån nog mest känd för sina delikata bär. Oräkneliga är de recept som finns på alltifrån slånbärssaft till likör. För var det även vanligt att man stekte bären och förtärde som mellanmål. Inom örtmedicinen används, förutom bären, även blommorna som skördas i maj månad. Blommorna är urin- och svettdrivande samt har en laxerande effekt. Bären kan bl.a. användas mot diaréer.

Röllekan är en växt som har ett mycket gott och grundmurat rykte som medicinalväxt. Växten används framförallt som sårläkande medicin, men har tidigare även använts som t.ex. krydda åt öl vilken därigenom skulle ge en mer rusgivande effekt. Utvärtes nyttjas dess sårläkande egenskaper i kompresser och bad. Vanligen görs en  infussion av drogen, men i kompresser kan den användas "naturell". Man bör dock se upp med att ta för mycket då växtsaften kan verka irriterande på huden.

Styvmorsviolen, den vilda föregångaren till våra penséer, sägs kunna bota ganska mycket. I folktron, och kanske också i verkligheten, sägs den kunna lindra eksem, klåda, gulsot, gikt och t.o.m. nervsvaghet. 

Text: Mats Jonasson & Tony Svensson
Foto: Tony Svensson

Johannesört
Det är inte många örter som är så vitt  omskrivna med myter och sägner. Både i kristendomen och asatron finns johannesörten beskriven. Örten användes för även vid kyrkliga riter såsom exorcism. Rent medicinskt används örten inom en rad olika områden,  och den har även sin plats som krydda i t.ex. brännvin.  Användningsområden inom örtmedicinen är bland andra mot besvär i luftvägar, som antiinflammatoriskt och desinficerande medel. Vid insamlingen tar man de blommande delarna, men inte den träiga delen av stammen.