Lesbos - Grekiskt fågelparadis 
Del 2

I dag var det dags att besöka Napidalen. Tyvärr visade sig Richard Brooks kartor vara alltför bristfälliga. Trots att vi också hade kikat i grannarnas betydligt modernare bok med bl.a. satellitbilder över omgivningen så visade det sig vara allt annat än lätt att komma rätt. Vid den tredje vägen vi provade att gå så hittade vi dock ett jättefint ställe med de arter vi letade efter. Olivsångare hoppade runt och sjöng i träden, mellanspetten härjade i ekarna och häcksparvar och masktörnskator visade sig fint! Vi hörde också en dvärguv som inifrån det tätaste buskaget spelade för fullt. Vi fick också se både vatten- och landsköldpaddor.

Bland olivträd och ekar i Napidalen fick vi bra obsar på olivsångare och masktörnskata m.m.

Vattensköldpaddan till vänster ser helt annorlunda ut än landsköldpaddorna man ser i Grekland. Nedan en landsköldpadda som spatserade på vägrenen genom Napidalen. Ovan en masktörnskata.

Efter att ha gjort några andra småstopp på tidigare besökta lokaler körde vi bort till Achladeri för att hänga in Krüpers nötväcka. Även detta gick bra. Därefter blev det åter ett stopp vid Salt Pans innan vi avvecklade skådardagen och ägnade oss kalla drycker och restaurangbesök.
 

        
Krüpers nötväcka vid Achladeri och rödspov samt skäggtärna vid Salt Pans.

Detta blev lite av en mellandag. Vi körde mest repriser och en del nya arter trillade in. Nere vid Salt Pans hade vi tjusiga obsar på 4 bronibisar och 2 trädnäktergalar. Även spansk sparv, eksångare, eleonorafalk och svart stork observerades.

Den spanska sparven hade en koloni nere vid pumphuset i Salt Pans. Tofslärkan sågs överallt. Under resan hade vi flera riktigt fina obsar på svart stork.

Fredag 14 maj

Efter sedvanlig frukost med gårdagens halvtorra bröd och lite tonfisk eller calamares plus en kopp snabbkaffe så skulle det bära i väg västerut igen. Vår plan var att reprisera lite lokaler längs vägen och sedan ta den lilla grusvägen mellan Sigri och Eressos där vi hade tips på lite småkul arter som dvärgrördrom och mästersångare. Efter att ha kört repriserna (Petras Amfidisco, Grand Canyon, Isabellakorsningen och "eating houset" ovanför Sigri så var det dags att börja leta efter rätt väg. Efter väldigt många om och men samt att par förfrågningar till andra skådare vi mötte så hittade vi vår lokal. Arterna lät inte vänta på sig. Rallhäger, purpuhäger, dvärgrördrom och natthäger sågs ganska snabbt. Därefter dröjde det inte länge innan vi också hade letat rätt på mästersångarna. Andra arter som sågs i omgivningarna var trastsångare, minervaugglor på flera platser och rödhuvad törnskata m.m.

Vi hade mycket fina obsar på dvärgrördrom och rallhäger. På flera ställen satt det minervaugglor och spanade.

Lördag 15 maj

Idag var den enda dagen som inte började med solsken. Småblåsigt och regnskurar från och till under halva dagen kändes i alla fall inte helt fel. Efter att först ha gjort ett obligatoriskt stopp nere vid Salt Pans fortsatte vi söderut till andra sidan Kalonibukten. Mot Agra och söderut ner mot kusten styrde vi kosan. Nere vid havet hade vi fina obsar på rödfalkar som drog runt och jagade. Ovanför ön som låg strax utanför flög många alpseglare och över havet pågick ett kontinuerligt sträck av medelhavsliror. Även enstaka gulnäbbade liror flög förbi. Vi besökte sedan en bra lokal för gulgrå sparv och fick, efter mycket letande, syn på några av de sparvar som hördes från de klippiga branterna. Även rostsparvar och klippnötväckor sågs på lokalen.

Klippnötväcka och rödfalk var några av de arter vi såg denna småblåsiga lördag.

Söndag 16 maj

Efter att för sista gången besökt Salt Pans och Petra Amfidisco så är det dags att åka till hotellet och packa. Eftersom inte flyget går förrän på kvällen har vi sedan tid att slöskåda lite på ställen vi ännu inte besökt. Inget upphetsande nytt ses denna sista dag.

En vecka går som bekant fort och det är alltid en speciell känsla att åka hem från ett ställe som man trivs på. Den relativa närheten till alla lokaler på ön och möjligheten att alltid möta någon annan skådare som man kan fråga om vägen (och det behövs här i den grekiska övärlden där vägskyltning verkar vara en relativt ny företeelse) är stora plus för en fågellokal man ska vistas en vecka på. Att inte turismen är lika utbredd ännu som på många andra öar känns också ganska skönt. De flesta turister man mötte var faktiskt fågelskådare, blomskådare eller andra naturintresserade. En sak är i alla fall säker och det är att jag kommer att återvända hit ner. Och nästa gång ska jag ha tjocka Berta som resesällskap... Då ska ni få se på bilder!

Delar av den trevliga byn Petra där vi hade vårt hotell

Tomas Petersson på väg till baren med intilligande pool!

På Lesbos var det gott om fjärilar och blommor. Även ödlor och ormar observerades i antal varje dag.

Eksångaren är en tämligen vanlig fågel och vid rastlokaler som Salt Pans ser man ofta tärnor. På bilden en fisktärna.

Gråsparven är ganska vanlig.

Den grekiska nötskrikan ser lite annorlunda ut än vår!

Intill salinerna i Salt Pans finns stora halvtorra och även riktigt torra områden med betande djur. Korttålärkor och tjockfötter är arter man kan hitta här.

småsnäppor och svartbenta strandpipare letar mat i kanten på de blöta områdena.

Den vita storken ser man lite här och där.

Silkeshägern är väldigt vanlig på Lesbos.


Spaning efter nya kryss!

Alla anständiga hotell och restauranger har en lokal katt som tigger mat!

Tillbaka till start