Köttätande växter -
vanligare än du tror!



Köttätande växter! Det låter nästan som temat var hämtat från någon dålig siencefictionfilm från 50-talet. Men faktum är att vi har ett flertal växtarter som livnär sig på insekter och andra smådjur. Gamla historier om människoätande vidunder ter sig däremot en aning överdrivna.


Sileshår  
En av våra vanligaste köttätande växter är sileshåret, som är lätt att hitta på mossar och andra våta kalk- och näringsfattiga marker. Sileshåret blir ungefär 10 cm högt och får små vita blommor. Det är dock de centimeterstora runda bladen  som är mest intressanta. Bladen har tentakelliknande utskott med körtlar i toppen, vilka doftar honung. Doften attraherar insekter och andra smådjur, som fastnar i den klibbiga vätska som utsöndras från körtlarna. Ju mer bytet försöker ta sig loss, desto fler körtlar kommer det i kontakt med och får därmed än svårare att göra sig fri. I och med kontakten med bytet böjs tentaklerna inåt mot mitten på bladet så att de omsluter bytet. Matsmältningsenzymer utsöndras från körtlarna och Sileshåret kan börja "äta" med hjälp av små absorptionshår, som suger upp den livs- nödvändiga näringen. Tack vare det extra tillskottet av proteiner som den kan bryta ner så klarar Sileshåret sig på näringsfattiga marker, där den inte får så stor konkurrens från andra växter.

På bilden ses rundsileshår i färd med att fånga sitt byte - en mygga.


Kött istället för kväve

De köttätande landväxterna som finns i Sverige har det gemensamt att dom växer på  näringsfattig mark såsom  kärr och mossar och andra våtmarker. I den hårda konkurrensen  med andra växter har dom hittat ett närmast idealiskt  sätt att tillgå näring: Nämligen att till­godogöra sig näringsämnen  hos djur. Att man inte så ofta hör talas om dessa växter beror nog på att vi, här i Sverige, endast har en handfull arter med den för växter något ovanliga diet som det är fråga om. Principen för hur måltiden går till är ungefär densamma för de olika arterna. Insekten fastnar på, eller fångas av växten som sedan utsöndrar en magsaftsliknande vätska vilken sakta men säkert löser upp bytet så att näringsämnena kan tas tillvara.

En art som är mycket vanlig är tätörten. Dess, intill marken växande, bladrosett är full med små klibbiga "droppar" i vilka insekterna fastnar precis som hos sileshåret. Det finns även en nordlig variant, med vita blommor, som heter fjälltätört.
<

Flugtrumpeten är en så kallad kannväxt. Den fångar sitt byte i de kannliknande bladen.

Text & Foto:
Tony Svensson