Galápagos
– ett "flytande" paradis
|
||
| Galápagosöarna
ligger
som en samling svarta
prickar ca
100 mil ut i
Stilla
havets blå ocean.
Öarna, 13 större, 6 mindre
och 42 klippor och
rev, skapades vid kraftiga
vulkanutbrott för
miljoner
år sedan då
lava pressades upp
över havsytan. |
 |
|
| Det är få förunnat att kunna besöka en plats som är unik i världen. Många platser svarar inte alltid upp emot vad man läst eller hört om dem. Så är inte fallet med Galápagos. De mörka, ökenlika öarna ger en smak av hur det såg ut innan människan trädde in på scenen. Kikar man innanför den bubbla av liv som vuxit upp kring ögruppen upptäcker man en helt osannolik djurvärld: stora landsköldpaddor, havslevande leguaner, fåglar med blå fötter etc. |
Till den sällsamma övärldens mest sällsamma varelser hör den draktandade landleguanen som kallas drushuvudödla. |
|
| Galápagosöarna "upptäcktes" år 1535 av Panamas biskop Tomás de Berlanga, som råkat ur kurs under en resa till Peru. Under senare delen av 1600-talet blev öarna en reträttplats för sjörövare som härjade utmed Sydamerikas västkust och från 1780 till 1860 besöktes de ofta av säl- och valfångare från Storbritannien och USA. År 1832 utropades Galápagos som ecuadorianskt territorium. Charles Darwin besökte ögruppen med skeppet Beagle 1835. | Darwin var mannen som gjorde Galápagos känt för allmänheten, med sin teori om arternas uppkomst genom naturligt urval. Idén till teorin fick han när han upptäckte att formen på landsköldpaddornas skal och finkarnas näbbar var olika från ö till ö. De olika artvarianterna har uppstått från ett fåtal ursprungsindivider, som allt eftersom tiden gått utvecklats i olika riktningar på de isolerade öarna. | |
