Spanien 11-20 maj 2012

De platser vi besökte under spanienresan i Andalusien


Och platserna kring Monfrague i Estremaduraprovincen

Medverkande: Tony Svensson, Tomas Pettersson, Christer Herremo, Christer Jonasson

Fredag 11/5

Så var det åter dags för en liten tur till södern med huvudsaklig aktivitet; fågelskådning. Vi var fyra; Tomas Petersson som redan dagen innan tagit tåget från Kalmar till Kastrup medan Christer Herremo och Tony Svensson  fick börja resan mitt i natten från Björkenäs för att komma i rätt tid till planet, Christer Jonasson hämtades upp i Malmö vid 4-tiden.  Redan klockan 11 hade vi hämtat ut den förbeställda bilen på MALAGAS flygplats; en Peugot disel. Den var bekväm, bränslesnål och försedd med A/C,  men lite väl låg för våra övningar skulle det visa sig.

Snabbt ut ur Malaga och bort från Fuengirolas och Marbellas hotell och golfbanor, upp i bergen mot Ronda. Halvvägs från kusten till Ronda ligger Järnkorset; en anskrämlig staty och en byggnad tänkt som servering men blev endast halvfärdig. Det började kännas mycket varmt , ovana som vi var med  klimatet. Men vad gör det, när det finns intressanta fåglar som provencesångare, klippsparv, svart stenskvätta, svarthakad buskskvätta och rostgumpsvala .

Det var sent på eftermiddagen och vi hade inte ordnat för natten. I Ronda var som vanligt mycket turister och speciellt mycket denna helg då det var någon form av evenemang, så det blev ett kort stopp vid ravinen för att se på alpkråkor och rödfalkar sedan mot Grazalema. Det bör dock nämnas att Rondas vackra gamla stad numera omgärdas av massor lediga småhus och hyreslägenheter, ett tecken på finanskrisen.

Vid Vid järnkorset sågs den första klippsparven

Runt Grazalema fanns inga nybyggnader. Byn låg där bländande vit på slutningen, inklämd mellan bergen. Det var inga problem att få hotellrum. Vi gav oss ut till det lilla torgets terrass med utsikt mot dalen. Luften var full av seglare, samtliga blek tornseglare med undantag av en alpseglare.

Blek Blek tornseglare vid Grazalema

Lördag 12/5

Vi kom upp tidigt; morgonen var klar och kylig. Det tog lång tid för solen att masa sig upp över bergstopparna så Tony fick fotoljus. Under tiden hördes bergssångare och enstaka strofer från en herdesångare och ett par svarthakad buskskvätta  gav goda möjligheter för fotografering. Så kom överraskningen; gåsgamar, inte en eller några, nej massor, en fantastisk syn i morgonljuset. Ibland gåsgamarna även en grågam på låg höjd med en liten pinne i näbben.


Grågamen kom flygande med en pinne i näbben

Nästa mål var Trujillo/Belen för trappskådning, men det var ett hinder på vägen; vi måste runt Sevilla, en mycket stor stad med alla möjligheter att köra fel, och det gjorde vi; två gånger.

Väl framme och installerade på hotellet, gav vi oss ut för rekognosering av vägen till trappens område. Det blev även en liten felkörning i Belen men vi fick en utförlig beskrivning av en ortsbo på spanska;  som tur var med tydliga gester. Till slut kom vi rätt och vi fick se ett par stortrappar och några småtrappar samt biätare, härfåglar och många kalanderlärkor, innan hungern drev oss till en restaurang för dagens kulinariska höjdpunkt; en god middag med vin/öl. Frukostarna och luncherna  inmundigades när blodsockerhalten föll så lågt att darrningar uppstod i armarna; s. k. ”bröarm/ sardinarm” och bestod alltid av samma sak; tonfisk, sardiner eller bläckfisk på burk,  bröd och Cocacola och gifflar.

Söndagen 13/5

Tidigt uppe, frukost i det fria, för att vara säker på stortrapp- och småtrappspel och de var på plats! 10 småtrappar och 19 stortrappar men överraskningen stod 150 m ute  på andra sidan om vägen motsatt trapparna; en juvenil grågam. En väldig fågel i luften, minst lika imponerad på marken. Dagen var lyckad med fina obsar på kalanderlärkor, tjockfot och sandtärnor och även fina foton på härfågel och rostgumpsvalor.

Ny lokal, Santa Marta de Magasca, samma biotop, grässlätt och i stort samma fåglar men resans första minervuggla satt på en staketstolpe och i en liten damm fanns 50 kohägrar ett par styltlöpare och en smådopping.

Från Trujillo/Belen är avståndet inte långt till Penafalconklippan och Castillo de Montragüe som var nästa delmål.




Överst en småtrapphona och underst en stortrappshane

Måndag  14/5

Penafalconklippan och Castillo de Montrague och omgivningarna är helt fantastiska. Här sågs ett antal arter där vissa stack ut. Att se kejsarörn på bo matande sin lille unge ser man inte så ofta; alltid gåsgamar och enstaka grågamar i luften tillsammans med brun glada, kejsarörn, svart stork. Även en berguvsunge i en bergskreva sågs. Det blev en fin obs på en rödhöna och stjärtmes (ras med utseende skild från vår). Det skulle finnas ett hökörnsbo i närheten och mycket riktigt, högt i ett träd, efter lång väntan, sågs en skymt av örnen. Det blev dock en besvikelse p.g.a. det långa avståndet.


Vid kastellet ovanför Penafalconklippan kom man i jämnhöjd med gamarna!


Kejsarörnen gjorde inte Herremo besviken!


Även fina obsar på kafferseglare kunde avnjutas från det gamla kastellet

 

Tisdag 15/5

Efter ett andra fruktlöst försök att finna Svartvingad glada i trakten av Monroy blev det en lång transport till skidorten Puerto de Navacerrada, nordväst om Madrid, speciellt för citronsiska. Ambitionen var att undvika Madrid, men det blev en ofrivillig sightseeing i centrum ivrigt påhejade av två herrar i baksätet som förgäves letade efter en McDonald, skräpmatsabstinens hade tydligen satt in. Hur vi kom ut ur Madrid är en gåta, men till slut körde vi på rätt 6-filiga motorväg och kom av rätt mot Navacerrada. Enligt alla reseberättelser skulle citronsiskorna hoppa runt benen, men vi såg en enda honfärgad fågel! Skulle vi som enda besökande missa siskan?


I närheten av Monroyvägen hittade vi en närgången provencesångare under våra fruktlösa spaningar efter den svartvingade gladan. Vi hade också en fin koloni av spanska sparvar i närheten.


Här uppe ovanför byn Puerto de Navacerrada på 1800 - 1900 m höjd sågs inga siskor.

Onsdag 16/5

På morgonen såg det annorlunda ut, då var det gott om siskor runt skidliftarna och även  klippsparv och brandkronad kungsfågel hördes. Men vi hade långt att köra så det blev en ganska kort tid i skidbacken. Denna gång undvek vi Madrids centrum och ingen felkörning i Sevilla och målet var Los Palacios y Villafranca som ligger i Cota Doňana i  Rio Guadalquirvirs delta. Enligt uppgift en lokal för trädnäktergal  och mycket riktigt! En, som vi trodde, enbent fågel visade sig efter en stunds letande. Det framkom snart att den var ringmärkt och ringbenet höll den gärna upp; varför? Inte långt från trädnäktergalens trädgård fanns även ett polyglottsångarrevir och ytterligare en bit bort en damm med massor av kohägrar, ett antal natthägrar, silkeshägrar och en rallhäger.


På morgonen, innan färden söderut mot Doñana, fick vi fina obsar på citronsiska!

Torsdag 17/5

Det blev ett nytt besök på morgonen och trädnäktergalen satt i sitt favoritträd och sjöng. Tony riggade upp kamera; han ville ha bild på trädnäktergalen när den spänner ut sin vackra stjärt, och till slut lyckades det.  I den frodiga vegetationen runt dammarna fanns sammetshätta, grässångare, sydnäktergal och resans enda macciasångare att se på. Det inträffade en liten incident när vi körde från en liten väg ut på en något större, och råkade korsa en heldragen linje på asfalten, och si det får man inte göra i Spanien. Lite längre bort i en buske stod en polis, så nu är Tony införd i Spaniens straffregister och vi har bidragit till Spaniens dåliga ekonomi med en mindre summa.


Den "enbenta" trädnäktergalen gjorde Tonys dag när den spände ut stjärten!


Polyglottsångaren sjöng livligt!

Innan vi gav oss av till ”vilda västernstaden” El Rocio blev det ett besök i Brazo del Este -  Ett våtmarksområde som är hotat av uppodling. Men vilket område; himlen förmörkades av bronsibisar beroende på att en man åkte kring och med en lång stång som han slog i vassen och fick dem på vingar. Anledningen var ett besprutningsplan som i sitt arbete kom in över våtmarksområdet och för att förhindra att spreja fåglarna försökte man få dem på vingar. Förutom bronsibisar var där stora mängder av purpurhägrar, silkeshägrar, skedstorkar och purpurhöns  samt även  några ägretthägrar, natthägrar, m. m.


Vadarsvalorna lät sig fotograferas i Brazo del Este


Även ormörnen visade sig från sin bästa sida!

Sent på eftermiddagen anlände vi till El Rocio och tog in på samma hotell som herrarna Tony, Christer och Tomas legat på för 18 år sedan. Hotellet styrdes nu som då av några damer. Av intresse  var kassarutinen.  Chefen satt i en gungstol med en liten väska hängande på ryggstödet och en brödkorg med en servett över på bordet framför sig. När en kypare kom med en betalning förpassades sedlarna ner i väskan och mynten i brödkorgen.

 Innan middagen han vi med en koll längs strandpromenaden och kunde konstatera att mängden fåglar inte alls var som jag minns den från besöket 1999. Det förklarades med att vattenståndet var speciellt lågt, men kamsothönan kunde snabbt lokaliseras och större flamingo, skedstork, natthäger, rödhuvad dykand och purpurhöna noterades och vassångare, trastsångare hördes. Det blev även en härlig kvällstur efter middagen för att höra på grodkonserten eller var det en dvärgsumphöna?


Den nya strandpromenaden i El Rocio var ett riktigt skrytbygge! Tyvärr höll inte våtmarken utanför samma klass! Efter den torraste våren (enligt en guide vid Valverdecentret) så var vattennivåerna rekordlåga på många ställen i nationalparken.

Fredag 18/5

En liten parkeringsincident hände på den stora planen vid katedralen som var helt tom på bilar; där parkerade Tony för en liten koll i våtmarken intill. Plötsligt dök det upp en ”parkeringsvakt” och krävde pengar för parkeringen. Tony protesterade vilt och jag kunde höra ett nytt spanskt ord från Tony ”los lurendrejerios” . Det blev ingen parkeringsavgift, och vi drog.

Inte långt från El Rocio ligger ett Naturcenter med utställningar (Jose valverde visitor center) i kanten av ett fint våtmarksområde. Men för att komma dit krävs en flera mil lång omväg p.g.a kanaler och våtmarker. Vi kom inte dit den närmsta vägen som tur var för på vägen dit fick vi se vad vi inte fick se vid Monroykorsningen, nämligen svartvingad glada. Däremot saknade vi flyghönsen och dvärglärkor som vi hoppades få se här. På vägen ut och vid centrat var det gott om stork, flamingo, bronsibis, purpurhöna och några natt-, ko-, purpur-, ägrett-, och silkeshägrar samt  långnäbbad mås och grågås. 

Vi gjorde en avstickare till Dehesa de Abajo, ett område ordnat med observationsplatser i anslutning till en damm eller mindre sjö med stor mängd av rödhuvad dykand och enstaka hägrar; rallhäger, purpurhäger och i omgivningen häckar purpurhöna och stork


Det var ovanligt lite bronsibisar vid Valverdecentret enligt guiden


Blåskatorna huserade i de mer torra områdena av Doñana. De hade en förkärlek för mänsklig närhet och papperskorgar med matrester.

Lördag 19/5

För att öka på antalet arter och omväxling med havsfågel  styrde vi kosan till Tarifa som var helt igenkorkad med bilar och folk, men badstranden var tom och där fick vi några vadare som svartbent strandpipare, sandlöpare och även rödnäbbad trut, medelhavstrut och havssula; adulta fåglar. Nordväst om Tarifa ligger ett bergigt område där en grotta, Bolonia, skulle vara tillhåll för kafferseglare, stubbstjärtseglare och klippsvala. Den senare syntes men de övriga två lyste med sin frånvaro. Nu var vi ganska möra efter en hetsig vecka och sökte efter en sista övernattning. Det blev ett hotell på väg mot Ronda och ett sista stopp vid Järnkorset. Samma arter som första dagen och så kom veckans första regn.


Vid Tarifa, Europas sydligaste punkt med livlig båttrafik till Afrika, passade vi på att spana lite havsfågel.

Söndag 20/5

Vi återlämnade bilen med en plåtskada under höger dörr som vi råkade få utanför Grazalema och som vi var lite oroliga för.  Antingen såg besiktningsmannen den inte eller var den ointressant. Vi pustade ut och äntrade planet nöjda efter 9 fina dagar i Spanien.

Där satt vi i planet på väg mot startbanan då det blev full kalabalik bak i planet; en kvinna hade fått en hjärtinfarkt. Planet fick lämna banan och ambulans kom. Till slut kom vi dock välbehållna hem och mötte ett Blekinge i sin bästa försommarskrud; skönt. Hoppas kvinnan fick uppleva denna härliga årstid.


Sista natten tillbringades vid ett väghotell i bergen söder om Ronda. Vid "Järnkorset" tackade vi av de svarta stenskvättorna för en härlig vistelse i Andalusien och Estremadura.

I texten har inte alla arter redovisats. De finns i bilaga med uppgift om lokaler och antal fåglar. För arter som vi såg dagligen eller i stort antal på en plats var vi lata och anger som några (ngr) eller många (mga). Det blev 162 arter och vi körde ca 314 mil. Kostnad per person omfattande transporter i Sverige, parkeringsavgift, flyg, hyrbil, all mat inkl. öl/vin ca 10 000 kronor/person.

Fler bilder från resan här

Text: Christer Jonasson

Foto och bildtext: Tony Svensson